Bidrag till brödförsäljningsprisets historia i Sverige.
af
Arvid Ulrich.
I Stockholm har stadsfullmäktiges lifsmedelskommitté genom en den 27 oktober 1909 daterad, till stadsfullmäktige ställd skrifvelse, hemställt
»att stadsfullmäktige må vidtaga åtgärder i och för åstadkommandet af en förordning, enligt hvilken hvar och en, som inom Stockholm saluhåller bröd, skall vara skyldig angifva dettas pris, hänfördt till viss viktsenhet».
Med anledning häraf och enär denna lifsmedelskommitténs hemställan mottagits med största sympati af allmänheten, men med höggradig ovilja af bagerinäringens idkare, kunna en del data och fakta angående brödförsäljningens historia i vårt land måhända intressera.
Redan tidigt har frågan om brödets vikt varit en väl så brännande fråga.
Genom bagarordningen af den 6 december 1622 stadgades sålunda, att i alla städer i hela riket skulle förordnas vissa bagare, så många i hvar stad, som ståthållaren eller fogden samt borgmästare och råd kunde pröfva befinnas nödvändiga. Bagarne skulle vara »Konungenom och Stadenom trogne och rättrådige vthi theras Embete». De skulle baka och sälja sitt bröd efter rätt vikt »effter then Ordning som ther vppå giörs». Skulle en bagare sälja mindre eller ringare bröd än som det efter ordningen borde vara i vikt,
