Sida:Bidrag till brödförsäljningsprisets historia – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/12

Den här sidan har korrekturlästs
234
ARVID ULRICH.

handahålla allmänheten godt och välsmakande bröd af alla de slag, som dittills varit i brödtaxan i allmänhet utsatta, med frihet likväl till försäljning äfven af hvilket annat slags bröd som helst, samt att bageriidkarne skulle vara pliktiga att, om köpare det äskade, sälja brödet efter vikt, och att hålla detsamma köpare tillhanda efter af säljaren själf på förhand bestämda pris, hvarå uppsats borde för köparens underrättelse vara anslagen på hvarje försäljningsställe. Dessutom skulle öfverståthållareämbetet äga att fortfarande handhafva tillsyn därå, att, oaktadt den sålunda medgifna större frihet för brödförsäljning i hufvudstaden, erforderlig kontroll vid förbakningen icke blefve åsidosatt.

Det oskrädda rågbröd, som af bagareämbetets medlemmar under juni och juli månader samma år försåldes, skulle hålla i vikt minst två och ett åttondedels lod för en fjärdedels skilling riksgäld eller åtta och ett halft lod för en skilling samma mynt, hvilken viktbestämmelse äfven skulle blifva gällande för påföljande augusti månad, så vida icke därom blefve annorlunda förordnadt. Vidare stadgades, att den bageriidkare, som i ett eller annat afseende underläte att iakttaga de för bageriidkare, angående handteringens utöfvande och deras tillverkningars försäljning, i kungörelsen af den 20 maj 1847 meddelade föreskrifter, skulle för hvarje sådan förseelse böta 3 riksdaler 16 sk. banko. I denna kungörelse finna vi således, att det i kungörelsen den 8 mars 1771 gifna stadgandet, att taxan skulle vara uppspikad i bagareboden, kommit till heders.

Genom kungliga förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864 miste öfverståthållareämbetets kungörelse af den 20 maj 1847 sin gällande kraft. I slutet af 1864 års förordning heter det nämligen, att genom densamma hafva upphört att gälla äfven de allmänna påbud, hvilka stå i strid med förordningen.

Att icke sista ordet sagts i frågan om brödets vikt m. m. genom 1864 års förordning är väl troligt. Det af stadsfullmäktiges lifsmedelskommitté i Stockholm den 27 oktober 1909 afgifna förutnämnda betänkandet kommer nog säkerligen att blifva en mäktig häfstång för åstadkommande litet hvarstädes af bestämmelser att sälja bröd efter vikt.