Sida:Bidrag till brödförsäljningsprisets historia – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/2

Den här sidan har korrekturlästs
224
ARVID ULRICH.

blefve brödet förverkadt till hospitalet, och bagaren skulle därjämte böta 100 mark till treskiftes mellan konungen, staden och målsäganden.

Hvete- och rågbröd skulle säljas till ett pris, som bestämdes efter fluktuationerna i afseende å spannmålspriset, så att t. ex. när en tunna hvete gälde 8 marker, skulle en fyriks kringla väga 12½ lod, och när hvetetunnan gälde 20 marker, skulle en fyriks kringla väga 5 lod. Gälde en tunna råg t. ex. 6 marker, skulle 1 fyriks bröd väga 30 lod, och var priset på en tunna råg 12 marker, skulle 1 fyriks bröd väga 15 lod.

Vikterna å bröden skulle således på så vis rätta sig efter spannmålsprisen, att man för en fyrik skulle erhålla ett bröd, hvars vikt var större eller mindre, allt eftersom spannmålen sjönk eller steg i värde.

Brödet fick ej heller innehålla några skadliga ingredienser. Skulle någon bagare blanda krita eller något annat i degen, hvilket kunde skada brödet eller den, som åte brödet, skulle han böta 100 mark till treskiftes mellan konungen, staden och målsäganden.

En del likartade bestämmelser förekommo äfven i bagareordningen af den 2 maj 1672. I denna stadgades det, att i hvarje stad i riket, i synnerhet i sjö- och stapelstäderna samt andra uppstäder, där så förut icke skett, men likväl stode att praktisera, vissa bagare skulle tillsättas och förordnas, så många som vore behöfliga. Ingen annan, hvem det vara månde, utom »rätta och tilförordnade Bagare Embetet» skulle hafva makt eller få tillstånd att sälja eller baka till salu något bröd, »grant eller grofft». De skulle vara skyldiga att hålla brödet till salu efter den vikt och taxa, som, beräknad efter spannmålsinköpet, hvarje månad föreskrefves dem. Jämväl skulle de vara skyldiga att baka godt och oförfalskadt bröd. Borgmästare och råd i städerna skulle vara förpliktade att på dessa olika förhållanden hafva »ett wakande öga». Skulle någon blifva skäligen beslagen och öfvertygad att hafva brutit häremot, då skulle densamma hafva förverkat sitt bröd till närmast belägna hospital. Reglering af priset å bröd skedde således månatligen genom en taxa, som beräknades efter spannmåls-