skyddet som regel 20 år från framställningen; för fotografier av konstverk eller byggnadsverk och för tekniska eller vetenskapliga fotografier är skyddstiden 40 år, under förutsättning dock att vissa formaliteter iakttagas. I Frankrike, där fotografier skyddas såsom konstverk, varar skyddet lika länge som för sådana verk, d. v. s. under fotografens livstid och 50 år därefter. Engelsk rätt, som även den principiellt ger samma skydd åt fotografier som åt konstverk, har likväl särskild skyddstid för fotografier; den varar 50 år från framställningen.
Kommittén. Enligt kommitténs mening måste den nuvarande skyddstiden
på 15 år från utgivningen betraktas som alltför kort; fotografier kan ej
sällan utnyttjas ekonomiskt även efter utgången av denna frist. Kommittén
framhåller emellertid att skyddstiden icke bör vara lika lång som inom
upphovsrätten. Ett fotografi kan många gånger äga värde ur historiska,
biografiska eller liknande synpunkter och med den betydelse, som bilden
fyller i pressen och eljest inom det nutida samhällslivet, är det ett allmänt
intresse, att möjligheten att återge fotografier icke är bunden under så
lång tid, som detta skulle innebära. Denna synpunkt leder också till att
skyddets varaktighet icke bör göras beroende av fotografens livstid;
skyddet skulle då i vissa fall bli utsträckt över många decennier. Skyddet bör i
stället bestämmas till ett visst antal år, som räknas antingen från det bilden
framställdes eller från det den offentliggjordes.
En lämplig avvägning av de intressen, som här står mot varandra, nås enligt kommitténs mening, om skyddstiden bestämmes till 25 år. Vad angår frågan huruvida skyddet skall räknas från framställningen eller offentliggörandet, kunde det i och för sig vara naturligast att räkna tiden från offentliggörandet. Där fråga är om fotografier, som icke offentliggjorts, leder detta beräkningssätt emellertid till att de aldrig blir fria för återgivning; de får obegränsad skyddstid. Med hänsyn härtill synes det kommittén lämpligare att såsom utgångspunkt för beräkningen välja tiden för framställningen. Då det gäller offentliggjorda bilder, blir den praktiska konsekvensen av regeln ofta densamma som om tiden skulle räknas från offentliggörandet. I allmänhet har en utomstående svårt att få kännedom om när bilden framställdes. I sådana fall kan han med säkerhet räkna med att bilden är fri endast om 25 år förflutit från offentliggörandet. Den föreslagna regeln innebär emellertid att man i de fall, då tidpunkten för framställningen kan fastställas med ledning av bildens innehåll eller eljest är känd, får en utgångspunkt för skyddstidsberäkningen, som är oberoende av om bilden publicerats.
I överensstämmelse med vanliga principer skall tiden enligt förslaget räknas, icke från den dag då bilden framställdes, utan från utgången av det år då så skedde.
Remissyttrandena. Svenska fotografernas förbund och
bildleverantörernas förening hemställer, att fotografier erhåller samma skyddstid som
