TILL
VÖRDIGA PRÄSTERSKAPET I VÄSTERÅS STIFT.
Guds frid, som öfvergår allt förstånd, bevare våra hjärtan och våra tankar, i Kristus Jesus!
Så vill jag hälst, i nära anslutuing till apostelns ord i Fil. 4: 7, sammanfattande uttrycka min önskan och min bön till Gud vid tillträdet av mitt nya, ansvarsfulla kall — min önskan och bön för Eder, käre Ämbetsbröder, och för mig själf. Går denna bön på oss i uppfyllelse; låta vi hvar i sin stad Gud, så som han förvisso, på ett sätt, som »öfvergår allt förstånd», det kan och vill, uppfylla den på oss; möta vi de uppgifter, som föreläggas oss, och möta vi hvarandra med af Guds frid omhägnade och skyddade hjärtan, då är det ock sörjdt för att allt annat, som vi för vårt arbete och vårt samarbete kunna önska och bedja, därutöfver skall tillfalla oss. Då skola alla de svårigheter, inför hvilka vi i vårt arbete se oss ställda, förvandla sig till lika många löften om nya Guds gåfvor till oss, och allt, som vill störa vårt samarbete, skall då till sist blott tjäna till att knyta oss innerligare och fastare tillsamman.
Ungdomsminnen
Undrande och bäfvande, ofta i djup beklämning, hafva mina tankar under de månader, som förflutit, sedan kallelsen till min nya ämbetsgärning nådde mig, spejat in i framtiden
