- 48
uppvisad felaktighet i en oväsentlig yttre detalj kunnat komma hela dess auktoritet att vackla. Och först när en människa lär sig i den se ej en yttre lag med otaliga stadgar, utan, på Luthers sätt, bäraren af det ena stora evangeliet, kan hon, åtminstone i våra dagar, lära sig rätt älska sin bibel och blifva rätt bunden vid den — eljest blir det, äfven om hon i det yttre böjer sig, ett inre uppror kvar i hennes hjärta. Och när på senare tid bland våra unga teologer en helt ny hänförelse för vår lutherska bekännelse vuxit fram, så beror det säkerligen till ej ringa del på den omformulering af prästlöftet i klart evangelisk riktning, som 1903 års kyrkomöte företog, och af hvilken många befarade en rent motsatt verkan. Men det finnes ett annat aktstycke, hvars rikedom och trosstärkande kraft ännu för mången synes helt fördöljas genom det lagiskt rättsliga sätt, hvarpå det ännu ibland handhafves — den apostoliska bekännelsen. För mig står den såsom det näst bibeln dyrbaraste vi äga; den har alltid för mig tett sig såsom själfva höjdpunkten i gudstjänsten, hvars aflägsnande skulle för mig personligen betyda en oersättlig förlust; jag ställer den också — det skall synas mången underligt, men så är det — ofta, såsom Luther brukade råda, fram för mig själf, till min egen uppbyggelse. Denna betydelse kan den för mig äga därför, att den — med sin objektivitet, sin korthet och pregnans, sin majestätiska stenstil — såsom intet annat hjälper mig att på en gång öfverblicka hela den Guds utkorelsehistoria, kring hvilken all min teologi kretsar. Från evighet till evighet, från skapelsens morgon till fulländningens dag, slår den en brygga; nästan hvarje dess ord omsluter sekler eller myriader människosjälars lif. Men i midten, ensamt för sig kräfvande större utrymme än alla seklerna tillsamman, står ett kort människolifs historia, och i det allra innersta centrum den korta tredagarshistorien: korsfäst, död — uppstånden. Det är för mig det allra uppbyggligaste: det ställer mig inför kristendomens stora paradox, i hvilken ock hela dess rikedom ligger: den ojämförliga betydelse, som för kristendomen, fast den i hela historien ser Guds uppenbarelse, en, oansenlig punkt i denna historia äger. I det andligas värld mätes ej med kvantitativa mått; i ett människolif
