- 49
rymmes hela Guds fullhet, och en dag är för Gud såsom tusen år. Och när jag läser den på detta sätt — det enda till hvilket jag såsom evangelisk kristen anser mig hafva rätt — såsom ett evangelium om Guds ena, stora frälsningsgärning genom tiderna, en hjälp att öfverskåda denna i hela dess vidd och en inbjudan att ständigt på nytt begrundande försänka sig i dess djup, blir det ock i den själf ett stort lefvande sammanhang, som genomgår och sammansluter alla de olika leden men därmed ock på de enskilda punkterna, utan att det hela rubbas, lämnar rum för olika sätt att närmare bestämma den verklighet, till hvilken de vilja visa hän. Tanken står då blott på spänn och undrar, hvilken ny rikedom den härnäst skall få syn på bakom de gamla orden, och det finns då intet som man skulle vilja undvara, intet genom hvilket icke lifvet pulserar, intet bakom hvilket icke verklighet står. Men slår man nu sönder detta stora och sköna sammanhang, och sedan sätter hop de lösryckta partiklarna till en lag, på hvars enskilda ord man skall examineras, då blir bekännelsen från en glädjekälla till en börda; då skulle icke heller jag vid min biskopsvigning kunnat utan betänkligheter, ja, såsom jag nu kunde det, med särskild glädje på nytt just i dess ord bekänna min egen tro. Jag skulle unna alla präster och lekmän i vår kyrka att kunna i denna dess äldsta bekännelse återfinna den medhjälpare till deras glädje, som den kunde vara. Att det är som ett stort evangelium, ej såsom en lag, vår kyrka vill hafva den betraktad, har den på mer än ett sätt uttalat. Men jag tror, att det skulle vara en vinst i uppbyggande, i ädlaste mening konserverande riktning, om detta än tydligare kunde komma till uttryck.
Mod till att med full beslutsamhet, icke medgifva, utan själf af religiösa grunder kräfva den fulla frihet för det teologiska forskningsarbetet, som ligger i den evangeliska kristendomens väsen, kan kyrkan endast finna, om den själf med full erfarenhetsvisshet känner sig, hägnad och omsluten af Guds frid. Men i samma mån som den så gör, utför den också, utan att tänka därpå, sin allra viktigaste tjänaregärning gentemot teologien och skapar den enda verkliga 4-??? E. Billing. Herdabref.
