Sida:BillingE.Herdabref.djvu/52

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
52

därpå, att dess erfarenhet af viljelifvets inre problem är så ringa. De problemen är det som uppenbarelsehistorien hamrat ut, på dem är det den ger svar; därför upplåter den ock först för dem som nalkas den med dessa frågor rätt klart sitt stora sammanhang — och ger så ock svaret på den andra frågan. Så se vi på nytt, hur detta att fördjupa och stegra hjärtats oro för att så kunna bringa det Guds frid är — också i förhållande till teologien — kyrkans ena, allomfattande uppgift.

* * *

Prästen och teologien

I denna uppgift hafva vi alla, präster och »lekmän», gemensam och solidarisk del. Men vid sidan däraf har ock hvarje enskild präst sin särskilda insats i det teologiska arbetet att göra. Jag tänker härvid ej blott eller främst på de direkta inlägg han kan göra i de teologiska debatterna — utan på hela hans religiösa förkunnelse.

Man har ofta gjort den iakttagelsen, att de unga prästerna efter någon tids tjänstgöring, i många, kanske de flesta fall just ej längre göra något bruk af de nya tankar, de vid universitetet inhämtat, utan helt återgå till den gamla teologiens formler. Iakttagelsen är utan tvifvel riktig. Frågan är blott, hur den skall tolkas. Det kan ligga något glädjande däri. Prästen kan på grund af sin personliga fördjupning hafva lärt sig på nytt sätt se den stora rikedom som döljer sig bakom de gamla formlerna. Och om han så märker, att de, såsom fallet ännu mångenstädes är, äro de, som församlingen bäst förstår, så håller han sig till dem. Men det kan också ligga ett stycke tankelättja bakom. Hur hoppfullt man än må se på den nyare teologien: det måste ju alla erkänna, att dess tankebyggnader ännu äro på helt annat sätt ofärdiga än de gamla — jag tror knappast, att de någonsin skola blifva på samma sätt »färdiga» som de. Därför kostar det också större ansträngning att tillgodogöra sig dem för predikan. Men just i denna ansträngning kan det ligga en vinning. Först för dem personligen, som underkasta sig den. Den innebär ett skydd mot slentrian, och tillika, tror jag, en hjälp att ej förväxla religion och teologi