- 69
immun mot alla andra kyrkoideal. Men däraf behöfver han ingalunda låta sig förledas till någon svärmisk kyrkoromantik, sådan man beskyllt oss här i Upsala för, eller förfalla till ett kritiklöst försvar af allt i vår folkkyrka. Fastmer bör just denna syn på folkkyrkans ideal, om vi verkligen göra allvar däraf, såsom intet annat vara ägnadt att skärpa kritiken mot det blott alltför myckna verkligt profana däri. Det finns intet mer profant och intet mer fruktansvärdt att tänka på än en vanskött folkkyrkoförsamling. Hade vi alltid det sammanhang, som jag nyss sökt upprulla, klart för våra ögon, skulle tanken därpå aldrig unna oss rast eller ro, och ifråga om vår egen gärning skulle därifrån vid sidan af det evangelium, det har att bjuda oss, utgå ett ständigt, strängt manande och dömande excelsior. Men fråga vi oss nu, hvarifrån allt detta falskt profana i vår kyrka kommer, kunna vi väl visa på många orsaker, men den djupaste ligger dock i vår otro, i vår brist på tro på den verklighet, som heter Guds nåd. Den är det som ytterst vållar all vår tröghet och vår försumlighet. Men den har ock gjort, att vi öfverhufvud ej rätt fått syn på den religiösa härligheten i den kyrka och de församlingar, vi tjäna. Hela mitt program, också i »kyrkopolitiskt» hänseende, kan jag därför sammanfatta i den satsen: gör allvar med den religiöst fattade folkkyrkotanken.
Förhållandet till staten.
Bristen inom vår folkkyrka på hvad man kunde kalla religiöst själfmedvetande röjer sig, såsom i så mycket annat, så ock, och ej minst, i den osäkerhet och tvehågsenhet, som stundom präglat dess uppträdande gentemot andra samfund och samhällsmakter, och i en egendomlig kastning mellan rakt motsatta tendenser. Detta gäller till en början om dess förhållande till staten. Man har ej rätt förstått folkkyrkans religiösa grundtanke. Därför har man än öppet eller hemligt blickat hän till frikyrkan (i ordets dubbla betydelse) såsom det dock egentligt ideala, och därför i statens inflytande öfver kyrkostyrelsen blott känt ett förhatligt tryck. Så har man blifvit bitter och misstänksam mot staten, klagat öfver
