- 71
på förbindelsen med staten. Men ju mer detta blefve dess enda begär, dess mer skulle den å ena sidan taga sig till vara för att i onödan uppagitera en bitter och misstänksam stämning mot staten och å andra sidan se det som sin plikt att icke utan strid uppgifva det stöd, som den i förbindelsen med staten äger — för så vidt och så långt som den verkligen med fullgodt religiöst samvete kan hålla fast vid den.
Folkkyrkotanken står och faller visserligen — det är kanske det allra viktigaste att göra sig klart — ingalunda med statskyrkoformen. Äfven om alla förbindelser mellan vår kyrka och staten — utom dem som bestå mellan denna och varje samfund inom dess gränser, om än så litet, äfven af den rena föreningens typ — skulle upplösas, finnes det i och för sig intet som hindrar kyrkan att fortsätta sin verksamhet helt efter folkkyrkliga metoder och att ordna förhållandena inom sig, i fråga om medlemskap o. dyl., efter utprägladt folkkyrkliga grunder. Ja t. o. m. om staten skulle tyranniskt förklara, att den inom sig ej tolererar några religiösa samfund annat än i den rena föreningens form, skulle vår kyrka dock äga tusen sätt att göra det klart, att den alltjämt till sitt väsen är och förblir en folkkyrka. Ingen makt i världen kan hindra den att otvetydigt gifva tillkänna, att den, äfven om dess verksamhet i det yttre närmast uppbäres af någon slags förening, dock ingalunda känner sin omsorg inskränkt till dess medlemmar; att den alltjämt känner ansvar för alla inom de gamla geografiska gränserna; och att den ej betraktar dem blott såsom missionsobjekt, utan inbjuder dem att när som helst, utan att den hejdar dem med några frågor, taga full del i hvad den har att bjuda. Finns det någon, som behöfver andlig hjälp och ledning och ej vet, hvart han skall vända sig — den känner sig alltjämt skyldig och glädes öfver att få stå honom till tjänst, vare sig han står medräknad i »föreningen» eller icke. Allra tydligast skulle kanske den alltjämt bestående skillnaden — trots likheten i den yttre formen — mellan den och en verklig föreningskyrka framträda. just på den allra innersta punkten, i dess nattvardspraxis. Här framförallt är det som föreningskyrkorna, utifrån sina religiösa premisser, äro som ifrigast att sluta kretsen. Vår
