- 79
kan ju reformationens kyrka icke glömma, att han ibland, när det tillbakahållna nya med makt tränger sig fram, kan gå, mänskligt att se, ganska oordentligt tillväga. I hvarje fall måste inför en andlig rörelse den evangeliska folkkyrkans första fråga vara, icke hur väl denna fogar sig in i dess ordningar, utan om det är någon verkligt religiös kärna däri. Om hon öfverhufvud har den sköna uppgiften att i och genom det fridens evangelium, hon har att bringa, söka ur alla tidens rörelser rensa ut det goda och äkta från det falska, så gäller detta i särskild grad om hennes förhållande till de religiösa strömningarna. Det är då ej nog med en blott tolerans. En blott tolerans är här, liksom i förhållandet till staten och teologien, en sak af ytterst tvifvelaktigt värde. Fastmer gäller det, att dessa religiösa rörelser få känna, att vi, trots allt som vi principiellt måste ogilla hos dem och mot hvilket vi ej kunna upphöra att kämpa, dock, liksom Paulus i ett fall, där detta var vida svårare än här, kunna glädjas öfver, att »Kristus dock på ena eller andra sättet blifver förkunnad» — glädjas, när helst vi, äfven om det sker i former, som synas oss, äfven rent religiöst, innebära betänkliga faror, spåra något af det »himmelska ordets gryende tröst i ett bäfvande människobröst». Läte vi å båda sidor hvarandra känna litet mera af denna samglädje, skulle vi säkerligen ock så småningom finna flera vägar till samverkan.
Endast till skada kunna visserligen, enligt min öfvertygelse, alla försök blifva att, i stort eller smått, i det yttre framvisa eller framdrifva en större enighet än den, som finnes i det inre. I det dagliga arbetet tjänas nog enigheten bäst genom att de olika samfunden helt stillsamt plöja vidare, hvart i sin fåra. Och alla slags »allians»-sträfvanden kunna till sist blott tjäna till att förvärra oenigheten. Genom att förtiga en principiell motsats skaffar man den icke ur världen; den drager sig blott tillbaka djupare inåt och skapar så i längden endast ny bitterhet. Och den, för hvilken, såsom för mig, hufvudvikten i organisatoriskt hänseende faller på folkkyrkomomentet, men som i alternativet: folkkyrka eller föreningskyrka ser något vida mer än en blott organisatorisk lämplighetsfråga, har väl i många afseenden möjlighet att gå andra riktningar
