- 84
samman. Icke alla i denna församling kunna vi faktiskt komma lika nära, men vi måste ständigt sträfva efter att så göra; och inga olikheter, icke ens i religiöst hänseende, få hindra oss att för alla inom församlingens geografiska gränser känna samma intresse och samma ansvar. Hur mycket än en präst må glädjas — och jag glädes med honom — om han ser, hur det så småningom i hans församling bildas en »församlingskärna», som vill trofast hålla samman med och omkring honom, blir det en ohjälplig skåra i hela hans verksamhet såsom folkkyrkopräst, om denna församlingskärna på något sätt får för honom träda i stället för hans territorialförsamling, eller om det öfver den kommer ens ett sken af en sluten, exklusiv krets. Man skulle, när man först får syn på idealiteten i territorialförsamlingen, rent af ett ögonblick kunna frestas att säga, att just de religiöst mest fjärran stående böra stå prästens hjärta allra närmast. Dock skulle häri en afgjord missvisning ligga. Behöfva de honom på sätt och vis allra bäst, så får han å andra sidan ej förgäta, att i den religiösa verksamheten allt kommer an på djupets dimension. Kan prästen i en församling bidraga till att skapa en kärntrupp af afgjorda och genombildade kristna personligheter, så kan detta i längden för territorialförsamlingen i dess helhet få större betydelse än en i extensivt hänseende skenbart mera framgångsrik verksamhet. Vid sidan af bilden af Jesus såsom herden, som lämnar de i godt behåll varande fåren för att söka efter det borttappade, står berättelsen om, hur han drog sig undan från folket för att få vara ensam med sin trängre lärjungakrets. Man kan ej säga, att den ena sidan af prästens verksamhet är viktigare eller bör ligga honom varmare om hjärtat än den andra — man nödgas, hur man än vänder på saken, till sist åter stanna vid ett: »lika». Och hur prästens tid skall fördelas mellan det ena och det andra, ger sig i grunden — fast på olika sätt för hvar och en — af sig själf för den, som ej binder sig vid ett stelt, af honom själf på förhand uppgjordt »program» utan, med Herren Kristus, blott har den enda regeln att aktsamt gifva akt på och tillvarataga hvarje tillfälle, som Gud genom sin skickelse erbjuder honom att få vara någon människa till någon
