- 86
fridsevangeliets förkunnelse, den kanske viktigaste, mera speciella insats till den sociala frågans »lösning», som det står i hans makt att göra — och gör det tillika först möjligt för sig att utföra ännu en, som också hör honom till.
Att utbilda ett socialt-ekonomiskt program i egentlig mening — i liknande mening som, till dömes, socialdemokratien — kan enligt min mening aldrig höra kyrkan till. Försöker hon det, tager hon sig en olöslig och illusorisk och därför vilseledande uppgift före. Ett socialt program kan och bör hon väl i en viss mening äga och propagera. Hon kan och bör fixera vissa öfversta synpunkter, som vid alla sociala frågors lösning måste hållas i sikte — hvad Martensen kallade en »metapolitik». Sådana principiella kraf äro t. ex.: att intet som kränker människans värdighet såsom människa får tolereras; att allt i de yttre förhållandena, som hindrar eller hämmar den personligt etiska utvecklingen eller är ägnadt att förkväfva eller förorena det djupare känslolifvet, så vitt möjligt måste undanröjas; att den individuella ansvarskänslan ej får försvagas; att vördnaden för gällande, om än så ofullkomlig rätt, utan hvilken allt tal om personlighetsutveckling etc. blir ett nonsens, ej får på något sätt undergräfvas — allt och hvad mera, som kunde nämnas, blott enskilda konsekvenser af den på en gång strängaste och mildaste tanke, som finnes, den kristna kärlekstanken. Och från dessa öfversta principer kan nu kyrkan vidare närma sig de konkreta frågorna, för att söka s. a. s. begränsa utrymmet för de olika ståndpunkter, som här ännu inom en kristen åskådnings ram äro möjliga, — här ligget en viktig uppgift för den teologisk-etiska vetenskapen. Men hur långt i detalj man än härvid vill gå, blir hvad kyrkan har, så länge hon håller sig till det område, där hon är kompetent att tala, kan säga, dock mest att likna vid minimibestämmelserna i ett s. k. kollektivaftal.
Vill man öfver till ett program i egentlig mening, ett politiskt socialt aktionsprogram, gäller det på hvarenda punkt en förknippning af de etiska principerna med ett tekniskt spörsmål, hvilket senare kyrkan alls icke är kompetent att bedöma. Hvar enskild får ju efter råd och lägenhet söka bilda sig en mening därom. Men om kyrkan här skulle vilja beteckna en
