- 90
samtalet på tu man hand går af sig själf från skördeutsikterna o. s. v. öfver till de djupaste, personliga frågorna. Men framförallt skapas här, i den personliga förtroligheten, förutsättningen för, att dessa människor, när tviflen eller anfäktelserna komma, skola vilja och våga förtro sig åt sin präst. De besök, han såsom ämbetsman förgäfves väntar på, kan han få såsom vän. Pehr Eklund brukade i anslutning till Luther tala om något som han kallade »umgängelseordet». Han tänkte nog därvid närmast på den berömda punkt i de Schmalkaldiska artiklarna (III: 4), där Luther bland de många olika former, i hvilka Gud, »öfversvinneligen rik i sin nåd och godhet», klädt evangelii ena gåfva, vid sidan af predikan, dopet, nattvarden och absolutionen, nämner också »inbördes samtal och broderligt tröstande». En annan gång säger han gentemot svärmeandarna, att alla deras uppenbarelser »äro intet i jämförelse med vårt dop och sakrament, ja, ej heller i jämförelse med hvarje kristligt samtal, som jag kan hafva med hvarje kristlig och gudfruktig broder». Det är en art av evangelisk själavård, som endast kan komma till stånd mot bakgrunden af en förtrolig hvardagsumgängelse, men också ur en sådan springer fram nästan af sig själf. Och det är märkligt att tänka på, hur hela Herren Kristi själavård egentligen var af den arten. Han drog sig ej för att vara gäst vid de rikas bord, men bäst hemmastadd var han vid sjukbäddarna. Och nästan hvarje enskild, till hvilkens själ han nådde fram, hade han fått det första greppet om genom att snabbt begagna den flyende sekund, som den yttre beröringen med denna människa tillät honom att disponera. Kunde vi så som han se religiöst på hvarje människa, med hvilken vi af de yttre förhållandena föras samman, skulle vi säkerligen ej behöfva klaga öfver bristande tillfällen till själavård i våra territorialförsamlingar. Sjukdom och lidande finnes där nog af. Och själfva det myckna expeditionsarbetet — hvars börda utan tvifvel nu mångenstädes vuxit sig för stor och måste lättas — skulle då te sig i en något annan dager.
Predikan.
Ingenstädes är det af större vikt, att vi lära oss se religiöst på våra territorialförsamlingar — tonvikten åter på båda orden, men starkast på det första! — som vid den sida
