- 91
af vår uppgift, som betecknar, om än ej den allra innersta punkten, så dock själfva centrum i vår gärning, och åt hvars beredande vi därför alltid måste se till, att vi reservera våra bästa krafter — vid predikan. Åt de svårigheter och de fördelar, som folkkyrkoformen för med sig för predikan — den sida af den prästerliga verksamheten, om hvilken jag själf har relativt mest personlig erfarenhet — har jag ägnat en liten särskild skrift (»Folkkyrkan och förkunnelsen»), till hvilkern jag kanske här kan få hänvisa. Nu vill jag blott fästa mig vid den mest i ögonen fallande svårigheten. Den ligger däri, att predikanten i en territorialförsamling har att räkna med så många olika — också religiöst olika — slag af människor, från sådana, som nästan stå helt främmande för kristen tro och mest af rent yttre, religiöst sedt tillfälliga, skäl kommit till kyrkan denna söndag, till gammaldags fromma eller utprägladt kristna personligheter af annan typ. Ser jag ej fel, är det bl. a. just denna omständighet, som föranleder så mången präst i våra dagar att i sin förkunnelse ofta söka sig bort från det direkt religiösa och positivt kristliga till det allmännare etiska, sociala eller apologetiska. Man vill kunna gifva något åt alla, och det synes, som om de bäst skulle kunna mötas i detta mera allmänna element. Misstag, och tusen gånger misstag! Bland de många tusenden, som om söndagen samlas under Sveriges predikstolar, finnes det icke en enda — säger och skrifver icke en enda — som ej längtar efter att få höra just ett direkt religiöst och positivt kristligt ord — fast det visserligen finnes många, som ej själfva veta om det. De råda kanske prästen att predika »etiskt» eller »apologetiskt», men de mena egentligen, fast de (i ifvern att komma åt det »dogmatiska») ej finna det rätta ordet — de mena: religiöst. I Pauli korta ord om Guds frid i Jesus Kristus, som öfvergår allt förstånd och som ensam kan bevara våra hjärtan och våra tankar, har jag kunnat inlägga hela mitt »program». Men allra närmast innesluter det för mig hela temat för våra predikningar. Och däri ligger då visserligen, att vi förvisso skola predika etiskt. I två syften: dels för att uppdaga källorna till all vår ofrid och väcka längtan efter friden, dels för att visa hvad allt godt
