fruktade hvarannan, och bägge ville förbinda sig BIRGERS vänskap. Således gaf Konungen gärna sitt samtycke till ett äcktenskap, som han ej kunde hindra, och Arke-Biskopen, tillika med Biskop PEDER i Roskild, öfvertalte Drottningen att bryta med godt samvete sitt Klosterlöfte och förmäla sig med BIRGER. Desse Prélater hade sina skäl att styrrka henne till sådant; ty the gjorde mycken uträkning på detta giftermålet; men BIRGERS Statsslughet bedrog dem i det mästa.
Sedan Härtigen således hos Danska Enke-Drottningen MECHTILD hade blifvit en lyckelig Friare, affärdade han år 1258 till Dannemark några Svenska Herrar, ibland hvilka då varande älldsta Riksrådet, IVAR JONSSON BLÅ till Gröneborg, var den ansenligaste, att föra henne till Sverige, med en emot dess Stånd svarande heder och ståt, och gick bilägret för sig med all den pragt, som ett så stort Pars stånd fordrade. Genom detta äcktenskap förökte Härtigen sitt hus med tre döttrar, CATHARINA, MARGARETA och HELENA. Härtigen hedrade väl och ällskade sin nya Gemål på allt
