Denne förening med Sverige kom CHRISTOPHER väl till pass; ty utom det, att han ingick med BIRGER ett inbördes förbund emot hvarannars fiänder, satte ock Konungen en så stor förtröstan i hans förstånd och rättvisa, att han utvalde honom till dommare och skilljesman i den träta, hvari han olyckeligen hade råkat med sitt Rikes högsta Prélat och mägtigaste Herre, JACOB ERLANDSSon, Arke-Biskop i Lund. Men en träta af sådan natur, var oförsonlig. Konungen bragt förmycket i trängslen, kunde ei inrymma allt hvad Prélaten påstod, som hällst ville störrta honom ifrån Land och Rike, och denne senare för högmodig att äga ett försonligt hjärta, kunde ej afstå ifrån sina oskäliga fordringar, utan att skada sitt anseende, och trodde allt böra tiga, så ofta det kom an på Kyrkans förmåner. BIRGER kunde därföre ingen ting uträtta emellan så uppretade fiänder. Prélaten lät ankla-
Brunsvig med fåfänga löften så långe uppehållne, att Konungarne i Sverige och Norige ändteligen låto fara sin fordran och hemkallade sina Sändebud igen.
