att BIRGER icke förr hade vändt ryggen till och seglat hem igen med sin flotta, än han förgat sina löften, fiändteligen angrep sin Konung, och lefvererade honom den i Danska historien så berycktade slagningen vid Lobatt samma år på Olofsmässodagen, i hvilken han segrade, genom PEDER FINDSSONS och IVAR TAGESSONS förräderi [1], tog Konungen med des Moder Drottning MARGARETA till fånga, och behöll honom i try år under fängslig uppsigt. BIRGER, omsider ledsen att hjällpa en Prins, som ej ville hjällpa sig sjelf, inrymde ändteligen sin Gemåls böner så mycket, att han ej ytterligare blandade sig i de Danska sakerna.
År 1264 lättades BIRGERS sinne ifrån en stor oro. Junker CARL hade hittills oroat Härtigens tankar utan uppehåll, då han gjorde någon jämförelse emellan
- ↑ Bemälte PEDER FINDSSON blef året därpå ärtappad af Drottning MARGARETA, som hade den omsorgen om honom, att han blef hangd i en ganska hög galge vid Nyborg; se Chronic. incert. auct. hos LUDEVIG Tom IX. pag 91.
