lefva utan vinna, kunde ingifva. Rycktet om hans död, ehuru för Härtigen en angenäm tidning, gjorde dock det intryck i hans hjärta, att han icke allenast genom tårar hedrade denna sin döda medtäflares aska, utan ock lät anställa Själemässor efter honom och betygade på allt sätt offenteligen sin sorg öfver förlusten af en så kär och värdig Slägtinge. Hans döda kropp lät han föra hit till Sverige, och i Sko-kloster hederligen begrafva. I sitt innersta tackade dock Härtigen Gud, att detta hugneliga dödsfall fick lätta hans hjärta ifrån en tryckande oro.
Hvad jag hittills anfördt om BIRGER Jarl, är en efter årens ordning inrättad korrt beskrifning om dess förnämsta öden, och förrättade gärningar, Jag har trefvat mig fram genom ett dunkelt ljus, och ur våra gamla Handlingar hopletat stympade underrättelser, dem jag jämfört och sammanfogat. Det, som än återstår, är dock icke mindre värdt hans minne. Härtigen, ej nögd, att hafva bragt sitt hus till den högsta timmeliga ära, att sjelf blänka i stort anseende hos alla sina Grannar, att med rätt Konglig myndighet regera
