Gästfriheten var ett besvär, som i början och ännu under BIRGERS tid ålåg alla, utan åtskillnad, och bestod däruti, att hvar och en Landtman var i skylldighet att förse vägfarande man med härberge, mat och dricka, samt, där han ej sjelf hade häst, skjuttsa honom ett stycke väg åt den ort, dit han skulle resa; allt utan ringaste betalning. Denne sedvane, uppkommen under hedendomen, och tvifvelsutan af sjelfva Göterna införd [1], var antagen i brist af andra beqämlighe-
- ↑ JOHANNIS MAGNI (Lib. IV. c. 1.) berättelse, att en Götisk Konung, benämd CARL,
denne Gästfriheten, kvaröfver de sig så högeligen förundrat, och af en så sällsam dygd berömt follket. ALBERTI KRANZII ord, hvilka han länt ur ADAMI BREM. Bok de situ Daniæ (se p. 18. edit. Lugdun. 1629.) upplysa detta bäst: Quamvis omnes Hyperboreæ gentes hospitalitate sunt insignes, præcipui tamen sunt sveones, quibus est omni probro gravius hospitium negare transeuntibus, ita ut sit certamen, quis advenam hospitio excipiat: cui gratuita liberalitate omnia exhibent hospitalitatis jura, quotquot diebus permanserit; Egredientem commendant amicis in itinere, quod instituit, commorantibus. cfr. WILDE ad PUFEND. p. 534.
