efter, att allmogen förrst i förra hundradetalet, efter mångfalldiga vid alla tillfällen och Riksdagar förnyade klagomål, och af Öfverheten utgifna, men otillräckeliga Förordningar, hunnit köpa sig qvitt ett besvär, som i början kanske frivilligt, var behageligt och kärt för sin sällsamhet skull; men med tiden, genom urminnes häfd och vedertagen landssed, förrst blef en skylldighet, och sedan ett odrägeligt tvång. Nu äro väl Svenska Hemman befriade ifrån detta besvär, men utgöra i stället åtskilliga räntor, som Allmogen åtagit sig vid Riksdagarna.
Svenska follket, äfven staddt uti sitt hedniska mörcker, var icke så Barbarer, att de icke föllgde i sin Sedolära, eller sätt att omgås i Borgeliga lefnaden, naturens ljus, så vida de det sågo, och okunnighet om laster gjorde hos dem ofta mer, än prägtiga begrepp om dygder hos andra. Men likasom deras upriktighet i uppförande och omgänge, deras trofasthet i vänskap, deras ärlighet i äcktenskap, deras tro emot sitt Fädernesland, och framförallt deras ogemena begärelse för ära, äro ting, som icke nog hos dem kunna be-
