ord, denne lärarnas otidighet, långt ifrån att öfvertyga eller omvända, tjente ej än att jaga i harnesk en menighet, som blind, ifrig och vidskeppelig, trodde sina gudars smälek utkräfva sin hämd. De gjorde strax ett stort uppror emot Konung INGO den äldre; ty han hade, emot den tillförne antagna och utlofvade samvets-friheten, gifvit sitt bifall till en sådan lärarnas gärning; ett oförsigtigt bifall, som kostade honom mycken oro och tusen besvärligherer. Menigheten jagade honom, med buller, föragt och mycken lifsfara, ifrån Upsala, körde honom ifrån regeringen, och utropade i hans ställe des Svåger BLOT-SVEN till Konung, som ock värkeligen i några år öfvade ett Kongligt vällde, hindrade Christendomen och blotade på hedniskt sätt, hvaraf han blef kallad BLOT eller offer-SVEN .
Desse påfölgder, ehuru skadelige i sig sjelfva, dock som de gingo snart förbi, äro ej att agta emot den söndring i regementet, hvartill detta uppror gaf anledning, och som, till det allmännas obeskrifliga skada och långsamma elände varade, snart i tuhundra år. Ty ehuruväl BLOT-SVEN
