grymhet i tankar, med flere fel, som alla de follkslag äro underkastade, hvilka äro Tyranner för sina qvinfollk [1]. Våre förfäder begynte ifrån den dagen, att anse qvinnokönet med helt andra ögon. En flicka hade nu ej mera af nöden, att fruckta för något vålldsamt förolämpande, eller behöfde hon tigga sin föda af sina rika Bröder och obarmhärtiga Slägtingar, som sutto i en obillig besittning af hennes goda, Hon var sin egen Herrskarinna: hon nöt sin billiga trygghet; hon hade sina skäliga rättigheter. Den som ville förtjena hennes kärlek, långt ifrån att visa sig fräck och grym, eller trottsa på sina krafter, hade ej än att vinna hennes gunst genom höfligt uppförande, artiga seder och flere människliga fullkomligheter. Hon kunde nu välja sig friare efter sitt hjärta, utan att ytterligare behöfva på sin Bröllopsdag beväpnade
- ↑ Att BIRGER Jarl allraförst infört denna lagen om quinnokönets arf, viser st. Rimchr. p. 32, ERICUS OLAI lib. III. p. 115; JOH. MAGN. lib XIX. c. 18; MESSEN. Sc. ill. T. 12. DALIN T. 2. p. 234. &c. Sist lärer han blifvit i Dalarna antagen, efter ÄrfBL. 1. §. Dal. L.
