Desse dubble Konungar värkade mycket ondt; de tragtade ömsom efter hvarannars undergång; och en så skadelig söndring orsakade ej annat än landets elände och fördärf i allmänhet, men de storas magt och de andeligas förmåner i synnerhet, dem hvar gynnade för att styrka sitt parti till vederpartens försvagande.
När den Kongliga STENKILSKA ätten ändteligen gick ut med RAGVALD, skulle man förmodat slut på eländet, och att SVERKER, fri ifrån så rättmätiga medtäflare, utan anfäktning, skulle kommit till en fullkomlig och rolig besittning af Sverige. Men det skedde långt annorlunda. JEDVARD BONDES Son, ERIK den helige, dotterson af BLOT-SVEN, som var SVERKERS Farfar, fant intet skäl, att dess Syskonebarn SVERKER hade någon rätt för sig till den Kongliga Thronen. I en sådan tanke retades han mycket af SVERKERS egen odugelighet, som var en svag och oskickelig Regent, och så nedsänkt i sin Religion, att han glömde borrt sina angelägna skyldigheter emot vidskeppeliga öfningar. Härtill kommer, att Upp-Svearne, inbildske af sin påstådde valrätt,
