begära, eller nog mägtig att ärnå. Med så stora egenskaper och i så lyckeliga omständigheter, hvad kunde BIRGER icke? I medeltidens historia söke vi fåfängt hans like, och ingen har gjort Sverige större tjenster under hela Catholska tiden.
Men detta hans skäliga beröm fördunklas dock något af hans omåtteliga begär till ära: en lidelse, som efter den gaf förnämsta rörelsen till alla hans bedrifter, och ej styrdes under Religionens och Sedolärans lagar, delte honom emellan de dygder och laster, som gemensamt ur denna källa upprinna, och dem världen så ofta förundrat i Hjältar och stora män. Nu stor af äregirighet, vågade han allt för att vinna heder och anseende, gjorde sitt follk lyckeligt, för att af dem ällskas, ändrade missbruk och afskaffade oseder, för att vördas, förbättrade lagar och stiftade nyttiga ordningar, för att bevisa sitt förrstånd, för att rosas af sitt follk, för att berömmas i Historien: nu liten ur samma grund, trodde han alla medel, alla konster, alla
