anslag tillåteliga, så ofta de befäste hans syftemål, bidrogo till hans magt och grundade hans anseende. Intet i världen kunde mer smickra honom, än hvad som retade hans högmod och fåfänga, när tvärrtom allt skyddes och undveks, som ej därmed öfverenskom. Högfärdig öfver sina anor, och öfvermodig af sin Slägt och ansenliga Förfäder, var han ganska mån därom, att ett blod, som han trodde så ädelt, ej måtte uppblandas af gemena tillsattser. Sjelf förenad med de ansenligaste Gemåler, ville han ock, att hans anförvandter i det målet voro nogräknade och fölgde efter mögeligheten i hans fotsporr. Han ville ej, att en Folkunge borde gå utom sin ätt i giftermål, utan det skedde med en Konglig eller jämnlik Person.
Tvänne ting hafva i synnerhet befläckat BIRGERS namn: det ena var hans trolöshet emot Folkungarna, och det andra hans oförsonlighet emot Junker CARL. Hvad trolösheten emot Folkungarna angår, torde väl därvid åtskilliga skäl och omständigheter kunna anföras till BIR-
