RICHISSA, hvilket äcktenskap ej långt därefter äfven van sin fullbordan.
Imedlertid förtruto de öfrige Folkungarne högeligen, att Kronan var kommen till BIRGERS hus. De kunde väl ej neka dess anseende och BIRGERS förtjenster: så lärde ock minsta eftertanke dem, att, likasom Riket icke kunde vara utan Konung, och denna ära icke vara utan en mans, hade BIRGER ju all tid med större billighet kommit där till, än någon af dess medtäflare. Men skäl och billighet äro icke sällan fåfänga namn, när vi antingen se vår fördel, eller hafva nog magt att oskära så heliga förbindelser. Kron-Prétendenterne tyckte ock, att de icke utan skam kunde afstå ifrån sitt påstående, och gjorde sig fåfänga förslag för att smickras med ett ljufligt, men bedrägeligt hopp. De öfrige åter ville bruka tillfället, och om ej alldeles störrta BIRGER ifrån regeringen, dock inskränka hans magt och betinga sig herrliga fördelar. KNUT MAGNUSSON gick så långt, att han af sina medhållare värkeligen lät utropa sig till Konung. Junker CARL åter, mer för sigtig, ville heller föråt försöka krigs-lyc-
