kans utslag, än våga att nämnas det han ej kunde bevisa sig vara, öfvertygad, att där han öfvervunne BIRGER, vore tids nog då att låta göra sig till Konung. Imedlertid skämde intet mer KNUTS sak, än hans antagna Konunga-namn. Ty härigenom förklarade han sig i otid till offentelig fiände emot Jarlen och riket, och likväl hade han än hvarken tillräckelig magt att gifva sitt påstående eftertryck, eller var han i det anseende hos Folkungarna, att de ville hafva honom till sin hufvudman emot BIRGER; när däremot det antagna namnet ej tillät honom tjena under en annans fana. Han hade alltså ingen annan utväg, än söka utländskt ryggstöd, och taga sin tillflygt till Konung HÅKAN i Norige. Dit föllgde honom icke allenast dess Jarl, KNUT FOLKESSON, som, oagtadt sitt svågerlag med BIRGER JARL, af afvund och fåfängt hopp om ära, lät dåra sig till ett så farligt företagande; utan ock, förutan Folkungen KNUT PHILIPPSSON, äfven Arke-Biskopen JARLERUS, som hällst ville hafva denna KNUT MAGNUSSON till Konung. De fingo väl Konung HÅKANS
Sida:Birger Jarl till Bjälbo.pdf/94
Den här sidan har korrekturlästs
94
Birger Jarl
till-
