Så länge allmän skyldighet förekom att deltaga i de skal), som af jägeribetjeningen temligen godtyckligt anordnades, framkallade äfven det dervid för allmogen vållade besväret i förening med en möjligen alltför sträng behandling af den biträdande allmogen ytterligare anledning till missnöje, som verkade inskränkningar uti rättigheten till anställande af skall.
Med den vid 1810 års riksdag ifrågasätta delningen och försäljningen af kronoskogar och allmänningar stod också, efter hvad omnämndt blifvit, i nära förbindelse den samtidigt uttryckta önskan, att, sedan de skogar, för hvilka hufvudsakligen en skogs- och jägeristat var inrättad, förvandlats till enskild egendom, fullständig indragning af denna personal kunde ske. Sträfvandena härutinnan kröntes också med framgång, så att i kammarkollegii cirkulär den 14 april 1824 angående en förändrad reglering med kronoskogarne och allmänningarne i riket, jemte bestämmelser härom, inflöt föreskrift, att intill dess framdeles blifvit bestämdt, om några skogs- och jägeribetjentesysslor för jagtväsendet och tillsyn öfver ekskogarne komme att bibehållas, alla skogs- och jägeribetjentesysslor, som i följd af regleringen blefve obehöfliga, skulle tills vidare lemnas obesatta, deras löner ingå till statsverket och boställena på fem år i sänder för kronans räkning utarrenderas, så vidt de icke för bibehållna parker och allmänningar erfordrades.
Den upprättade staten å skogs- och jägeripersonalen upptog vid denna tid, om än, såsom anmärkt blifvit, vissa förändringar skett, nästan samma beställningar, som förekommo derstädes under medlet af sistlidna århundrade. Många af dem voro dock, då nyssberörda beslut fattades, obesatta.
Efter det visse kommitterade varit verksamme för framställande af förslag till omreglering af skogs- och jägeristaten utkom den 19 mars 1836 kongl, bref i ämnet,[1] utmärkande, att denna stat för framtiden borde utgöras af en dels förvaltande och befallande, dels bevakande och verkställande personal, af hvilka den förra, hvartill hörde öfverjägmästare-, jägmästare- och öfverjägarebeställningarne, borde ega teoretisk och praktisk kännedom om skogs- och jagtväsendet och vara skyldig ej mindre att vid boställsskogars indelning till trakthuggning tjenstgöra mot stadgad lämplig betalning än äfven i afseende å skogs- och jagtvård biträda enskilde, medan åter den senare, hvartill räknades underjägare, anställde vid kronoparkerne, skogvaktare vid de åt enskilda menigheter upplåtna eller under allmän vård bibehållna lands- och häradsallmänningar samt planteringsvaktare vid större flygsandsplanteringar, skulle utöfva bevakning och tillsyn vid huggning och afförsel af skogseffekter samt biträda vid de allmänna anstalterna för rofdjurs utödande. Utan att ega någon tillsyn öfver boställs- och kronohemmansskogar samt å ekskog uppå skattejord, skulle dock skogs- och jägeripersonalen ega rätt att åtala inträffande förseelser, hvarjemte i det anförda brefvet uttalades, att någon sådan personal ej skulle inrättas i Vesternorrlands, Jemtlands samt Vester- och Norrbottens län. – Tillika fastställdes en interims skogs- och jägeristat, som upptog för Stockholms län: 1 jägmästare; för Upsala län: 1 öfverjägmästare, 2 öfverjägare och 5 underjägare; för Vestmanlands län: 1 jägmästare, 1 öfverjägare; för Södermanlands län: 1 öfverjägmästare, 1 öfverjägare, 2 underjägare; för Nerikes län: 1 öfverjägmästare, 1 öfverjägare, 2 underjägare; för Skaraborgs län: 1 öfverjägmästare, 2 öfverjägare, 15 underjägare; för Elfsborgs län: 1 öfverjägmästare, 1 öfverjägare, 10 underjägare; för Jönköpings län: 1 jägmästare; för Östergötlands län: 1 öfverjägmästare, 2 öfverjägare, 6 underjägare; för Kronobergs län: 1 jägmästare; för Kalmar: 1 jägmästare, 4 underjägare, samt för Kristianstads, Malmöhus och Hallands län: 1 öfverjägmästare;[2] och skulle denna stat, hvilken till aflöning åt nämnda personer upptog en summa af 27,600 riksdaler rmt, endast, så vidt sådant med bibehållande af den dåvarande skogs- och jägeripersonalens rätt lat sig göra, gå i verkställighet och i öfrigt genomföras i mån af blifvande ledighet samt den tillgång, skogsplanteringskassan kunde för redan stadgade eller andra angelägna behof medgifva.
Vid kongl. skogsinstitutets inrättande den 15 oktober 1828 meddelades chefen för detsamma uppdrag att utöfva tillsyn å skogsvården.[3]
Alltför obetydlig var emellertid den personal, som sålunda anställdes, för att densamma, då under medlet af innevarande århundrade statens skogar fingo ett i hög grad stegradt värde, skulle kunna uppfylla sina åligganden på det sätt, som befanns önskvärdt; och särskildt framträdde flera betänkliga följder utaf frånvaron af all jägeri- och skogspersonal i Norrland.
Redan före skogsstyrelsens inrättande meddelades i anledning af nu berörda förhållanden föreskrift om anställande af skogstjenstemän i vissa norrländska län. Genom kongl. brefvet den 20 juni 1855 tillkommo i Norrbottens län 1 jägmästare- och 2 öfverjägarebefattningar, hvarförutom förordnades om anställande af två skogsuppsyningsmän i hvardera af de tre revier, hvari landet delades. Enahanda personal tillsattes derefter, i följd af kongl. brefvet den 24 april 1856, i Vesterbottens län. Sedermera följde den 20 april 1859 föreskrift om tillsättande af skogstjenstemän och betjening i Vesternorrlands, Jemtlands, Gefleborgs och Kopparbergs län.
Så småningom ökades antalet jägmästare- och öfverjägarebeställningar i de nordliga delarne utaf riket och enligt kongl. brefven den 24 februari och den 31 mars 1865 tillkom för Vesterbottens och Norrbottens län 1 skogsinspektör, hvarefter uti kongl. brefvet den 11 maj 1866 omförmäldes förordnande af en skogsinspektör för Vesternorrlands, Jemtlands och Gefleborgs län samt någon mindre del af Vesterbottens län.
Uti den sålunda uppkomna organisationen skedde betydliga förändringar genom kongl. brefvet den 10 december 1869 angående skogsstyrelsen, skogsstatens och skogsläroverkens organisation och utgiftsstater. Landet indelades uti sex särskilda skogsinspektörsdistrikt, hvardera omfattande vissa revier, hvarå antalet inom hela riket bestämdes att tills vidare utgöra 74.
Det återstår nu blott att erinra, hurusom uti kongl. brefvet den 21 januari 1859 förordnades om inrättande af skogsstyrelsen, med åliggande för densamma:
a) att såsom öfverstyrelse ordna och öfvervaka den egentliga skogshushållningen vid alla under statens dispotion, förvaltning eller uppsigt stående skogar och flygsandsfält;
b) att handhafva den allmänna tillsynen öfver tillämpningen af de stadgar, som röra jagt och djurfångst;
- ↑ Redan uti kongl. cirkuläret den 26 mars 1828 till landshöfdingarne i alla län, med undantag af Kopperbergs, Gefleborgs, Jemtlands och Vesternorrlands län, meddelades vissa föreskrifter i fråga om kompetens till öfverjägmästaretjenster.
- ↑ Skogsstaten i Vestmanland, Nerike, Elfsborgs och Kronobergs län hade tjenstgöringsskyldighet i resp. Kopparbergs, Vermlands, Göteborgs och Bohus samt Blekinge län.
- ↑ Kongl. brefvet den 17 mars 1841 lemnade föreskrift angående inspektionsresors företagande af chefen fur skogsinstitutet inom alla de län, d under allmän vård och tillsyn ställda parker och allmänningar funnes.
