| 78,050,32 | ||||
| Af Risveden | 1833 9/3, 1842 16/6, 1852 25/7 | Förutom 7,048,13 qvadratref, som bibehöllos, blef återstoden delad emellan åtskilliga hemman. | ||
| Lygnersvider och Spirhult | 1837 2/6 | 94,770,20 | 536,717,78 | Upplåten åt Sätila socken. |
| Af Östra Holaveden | - | 15,561,50 | 15,561,50 | Afhändes innan allmänningarne kommo under reglering. |
| Möcklehult | 1828 19/11, 1830 25/3 | 4,246,37 | Försåld för häradets räkning. | |
| Hössön | 1828 19/11, 1837 17/3, 1838 28/7 | 5,810,87 | D:o efter det dock dessförinnan afrösning af mark skett i ersättning för mulbetesrätt och till vissa intägter. | |
| Hörjemo | 1828 19/11, 1834 25/3 | 13,133,05 | Försåld coh skatteköpeskillingen fördelad emellan socknarne efter oförmedlade hemmantalet. | |
| Ideberg | 1828 19/11, 183428/3 | 1,135,05 | D:o. | |
| Allguneberg | 1828 19/11, 1838 2/2 | 1,395,45 | 25,720,72 | Indelade i lägenheter utan åsatt mantal och försåld såsom de öfriga allmänningarne inom länet. |
| - | 889,874,75 |
Efter regleringen återstod häradsallmänningar med en sammansagd areal af 1,161,505,25 qvadratref. Till desamma kommo sedermera de vid storskifte inom Kopparbergs län afsätta allmänningarne.
Att regleringen på detta sätt slutade, berodde förnämligast
derpå, att någon ovilkorlig rätt för delegare att skifta häradsallmänning
ej var meddelad, utan att det var till Kongl. Maj:t
öfverlemnadt att i de olika fallen bestämma, om en delning
skalle tillåtas.
Bibehållandet af allmänningar med nyssberörda utsträckning påkallade naturligen åtgärder för att å desamma åstadkomma en bättre skogsvård än den förut rådande. Hänsyn härtill förekom redan uti kammarkollegii ofvan omförmälda cirkulär år 1824, som stadgade, att, der en delning icke företoges, eller intressenterne icke ville under gemensam disposition emottaga allmänning, utan den således kommo att i sitt förutvarande skick förblifva, Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle vidtaga lämpliga åtgärder till allmänningens rigtiga och ändamålsenliga skötsel, hvartill isynnerhet hörde att nödigt antal duglige och pålitlige vaktare för hvarje allmänning antoges och med tillräckliga boställen förseddes, samt, der sådant funnes lämpligt, samma skogshushållningssätt inrättades, som för kronoskogarne blifvit förordnadt. Uppfyllande af denna föreskrift
mötte emellertid många hinder. Häradsboerne saknade merendels benägenhet att för åvägabringande af en bättre hushållning underkasta sig uppoffringar, och äfven, der detta ej var förhållandet, visade sig svårighet att finna personer med erforderliga forstliga insigter för arbetets utförande.
Vid riksdagen åren 1840 och 1841 påpekade ständerna uti aflåten skrifvelse till Kongl. Maj:t vigten deraf, att delegarne medgåfves utse vissa deputerade att deltaga i vård en och uppsigten öfver allmänningarne,[1] likasom att vissa förändringar och tillägg skedde uti den år 1838 utfärdade instruktionen för skogs- och jägeristaten i riket, hvilken meddelade åtskilliga bestämmelser i fråga om hushållningen å de under allmän uppsigt ställda skogarne såsom angående skogseffekters utsyning och stämpling m. m.[2] Frågan förevar ytterligare vid riksdagen år 1847. Derpå följde kongl. brefvet den 23 mars 1849, hvarest, jemte lemnadt förordnande beträffande rätt för häradsboerne att genom utsedde deputerade deltaga i vården af dem tillhörande allmänningar, stadgades att der så vore behöfligt skogsinstitutets lärare och elever skulle få å allmänningarne förrätta uppmätning, affattning och indelning emot ersättning af skogsplanteringskassan, hvarifrån likaledes borde utgå medel till bevakningen derstädes, allt under vilkor att delegarne underkastade sig vissa afgifter till samma kassa för de skogseffekter, som enligt af Kongl. Maj:ts befallningshafvande fastställa fördelning till dem utsynades. I afseende å sådana allmänningar, som stode under intressenternes gemensamma förvaltning, skulle de höras, om de medgåfve deras ställande under allmän vård på nyssnämnda vilkor, med iakttagande att, der öfverenskommelse angående ofvanberörda afgifter ej träffats, förslag i ämnet skulle vid häradsrätten i närvaro af jägeribetjent och andra personer uppgöras, hvarefter Kongl. Maj:t i sammanhang med dessa afgifters fastställande skulle lemna föreskrifter om deras uppbärande och redovisning och borde härvid det, som återstode efter afdrag af nödiga kostnader, deribland skogsplanteringskassans förskotter, till intressenterne reserveras för den disposition, som kunde finnas lämplig.
Såsom redan blifvit påpekadt kunde den företrädesrätt till erhållande af virke från allmänning, hvilken uti 1805 års skogsordning tillkom innehafvare af skoglösa hemman, och oaktadt de tillkomna förändringarne uti densamma bibehöll giltighet, icke
annat än framkalla en viss berättigad missbelåtenhet hos de
- ↑ För vården af Lysings härads allmänning i Östergötlands län upprättades års 1830-talet ett reglemente, enligt hvilket visse kommitterade antingen ensamme eller i samråd med häradsboerne skalle bestämma, om och när trakthygge borde införas, utse efter förslag af skogvaktaren den trakt, der utsyningen skulle företagas, bestämma qvantiteten af det, som finge utsynas, medgifva jordupplåtelser derstädes m. m. Reglementet ansågs vara behöfligt, emedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande den 26 april 1837 öfverlemnade vården af allmänningen till en inom häradet utsedd komité. Kongl. Maj:t upphäfde emellertid den 10 juli 1843 reglementet såsom stridande emot instruktionen af år 1838, under uttryckande af sitt misshag öfver den syftning till öfverträdelse af gällande förordningar, som röjde sig uti den vidtagna åtgärden. Hos Kongl. Maj:t hade häradsboerna åberopat en kongl. resolution af den 22 mars 1689, meddelad i anledning af de klagomål öfver det intrång af andra häradsboer, som de lede »å denna med stort besvär och omkostnader förvärfvade allmänning».
- ↑ Instruktionen af år 1838 innehöll bland annat, att distriktsförvaltarne skulle rörande häradsallmänningar författa skogskartor och förslagsvis verkställa indelning till trakthuggning m. m. men bestämde ej, af hvilken kostnaden skulle utgöras. Härom hade dock uti kongl. brefvet den 21 september 1838 till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala meddelats, att distriktsförvaltarne skulle utan särskildt arfvode förrätta detta arbete, med begagnande af de dagsverken, som intressenterne till biträde borde lemna. Äfven öfverjägmästarnes mindre skicklighet att leda arbetena vid det nya hushållningssättets införande utgjorde, såsom det anmärktes i kongl. propositionen af den 12 november 1847, ett icke obetydligt hinder för anordnande af en bättre skogsvård å allmänningarne. Enligt kongl. brefvet den 29 januari 1850 afslogs bondeståndets uti skrifvelse den 24 januari 1845 gjorda anhållan att jägeribetjentes tillsyn öfver häradsallmänningarne måtte upphöra.
