Den här sidan har korrekturlästs
Åter mor och jag
i ett ljuft förbund
njuta kvällens stund
i vår älsklingslund.
Och så öm, så öm
hör hon där min dröm,
ger sin gosse rart beröm...
Ja, vid moders träd
finns ej gadd och klo,
inga törnen gro,
inga stormar bo.
Under moders träd
allt är idel ro,
barnaro och barnatro.
Under moders träd
red min sista bädd!
Med dess hägn beklädd,
var jag aldrig rädd.
Där i bön det stod,
saktar dödens flod —
och min färd till lifvets träd blir god.
— 14 —