Den här sidan har korrekturlästs

Pingst.

Som skära blom ur mull gå fram
och ljusa blad ur mörknad stam,
så går ur sorgen lyckan opp —
o hjärta, du ännu har hopp!

Och åter kommer fåglars tåg,
och isen åter blir till våg —
så vänder glädjen jämt igen.
O hjärta, du kan hoppas än!

Ej Han, på världars härskarstol,
är mindre god än himlens sol.
Och hjärta, du med all din brist
är dock förmer än mark och kvist!

Snart vika skall din vinternöd,
och vända åter andens glöd.
Den långa natten skall ta slut,
och lyckovåren spricka ut.

— 27 —