Den här sidan har korrekturlästs
Och plötsligt för din aning
en förlåt rämnar i sär,
och bakom tingens daning
du ser den makt, som är.
I skogens pelarhallar
ett konungshus du nått,
där solen blott ståthållarn är
på sommarns gröna slott.
Se, allt därinne pryder
oändligt fint behag,
och hvarje väsen lyder
till sist en skönhetslag!
I liljans smärta resning
och knotig ekestam
och surr och drill och sving och språng
du ädel form förnam...
Som refvan lägg dig neder,
som furan håll dig rak —
blott inga råa seder
i rosornas gemak!
Hör råmningen och kraxet
och rop från ullig hjord —
det är dock mer än ljuf musik
mot skrik och svärjarord!
— 32 —