Den här sidan har korrekturlästs
Bergmossan.
.jpg){kind=small}
u lyckliga mossa,
som ingen kan krossa,
fast aldrig du vård
fann på hällen hård!
Du bar ingen blomma,
som bad om förskoning.
Ej taggvakt, som törnet,
du fick kring din boning.
Dig handen ej sökte;
men foten dig krökte
och pressade styggt —
och ej blef du tryckt
emot mullen len,
blott till barm af sten.
Du tåligt dig böjde
och stilla dig höjde —
och bladet ej föll,
och stängelen höll...
— 44 —
