Den här sidan har korrekturlästs
Snart i en ljusning som från vårens timma
din aska skall likt silfver glänsa fram,
och däri skola se'n små gnistor glimma
som älskogsrunor i en silfrad stam.
Och stilla skall du för min blick försvinna,
men stanna dock som glöd i luftens våg,
likt ädla hjärtat, se'n det slutat brinna,
bor kvar i sina käras värmda håg...
Till meteorer andra må sig höja!
Jag brasan vill bli lik min lefnad lång
och slockna stilla och som värme dröja
i något bröst, som eldats af min sång.
— 64 —
