Den här sidan har korrekturlästs

Labyrinten.

Jag irrat nyss i kvalens labyrint,
där än ej halp en Ariadnefint.
Dess förgård var oas vid näktarns ström,
där mannen drömde-om sin ungdomsdröm.

Jag följde strömmen som i forna dar,
då ännu sorglöshetens kraft fanns kvar.
Men plötsligt föll en port igen om mig,
och nu jag stod på labyrintens stig.

En eld ock plötsligt blef i blodet väckt;
men lågan var med själfva mörkret släckt
och spridde kring sig rusets yra natt
och genom skumma kamrar dref mig matt.

Så irrade jag hän från hvalf till hvalf,
som slöto mörkrets fasa än blott half
och lystes opp i villsamt lika skick
af bägarglans och ögons heta blick.

5
— 65 —