Den här sidan har korrekturlästs
Sälla tårar.
.jpg){kind=small}
u faller himmelska daggen
på fridens tvinande blom.
Nu vinkar purprade flaggen
från andarnas helgedom.
En strimma af paradisljuset
går ned i min mörka håg,
och rundt om mig fläktar suset
af eterns klingande våg.
Och mildt öfver vågen låter
en klagan, som söker hamn:
“Vänd åter, mitt barn, vänd åter!
Så tom är din Faders famn“...
Mig sträckas små änglaarmar
vid späd och snyftande chor:
“Den Gamle sig ljuft förbarmar.
Vänd åter, älskade bror!“
— 70 —
