Ej längre blott din fader Davids rike —
tag in ett herradöme utan like
af hjärtans drömland, hjärnors tankevärld!
Och bida än att vredesskålen råga!
Se, våra själar nu af längtan låga!
Med dig, med dig vid sång vi vilja tåga
och palmen höja kring din sälla färd...
Hell, Davids son! Du skriar ej och ropar,
men samlar kring dig de förgråtnas hopar.
Hvart sorgens barn får digna dig till fot.
Förbråkadt rö du icke sönderbräcker,
och veke, rykande, du icke släcker,
men åt den svage brodersarmar sträcker
och bryter bojorna och bringar bot.
Hell, Davids son! Drag fram, din väg är jämnad
och nya tidens dörr dig öppen lämnad,
och millioner dig i möte gå.
Vi vilja nu till konung ut dig kora,
att riket komma må, det tusenåra,
där ingen mer skall hata eller såra,
men lam hos lejon trygga beten få.
Sida:Blå oktober.djvu/75
Den här sidan har korrekturlästs
— 75 —