Julsång.
r det blomrägn,
är det väl flingor,
är det vingars
glittrande mängd,
som nu rymden
skimmeruppfyller
i min lefnads
mörknade ängd?
Sista blomman
redan dock fallit,
sista flingan
isat min barm —
det är väsen
från någon fjärrtrakt,
som ej tiden
sköflade arm.