Actus IV. Scena VI.
Bengt Riddare allena.
ÄR nu i sanningh ey så gåt
Som iagh Försterne hafuer spått?
J tornet the insattes först /
Thär the ledhe hunger och törst:
Fötterna sattes i en stock /
Henran bundes widh samma block /
Halziärnet war i muren fäst /
Bruncke plågade them som mäst:
Medh hans rådh war Kongen them gröm /
Tornsnycklarna wrock i then ström:
Och lät them så swältas i hiäl /
Gudh wari nådigh theras siäl:
Härtigh Erich i dagar tree
För uthan maat lefde i wee /
Ellofue Härtigh Waldemar /
Honom til spijs hans broder war /
Kiötet aff hans axlar han åth
Medh stor iemmer och myckin gråt:
Sädan brötz då fängelset op /
Til Stocholm fördes theras krop /
J Stadzkyrkian han lades nedh /
Medh stort Procesz / som då war seedh:
Kongen medh Drotningen bortrömdt /
Från Rijket han medh rätta dömdt /
På Kaleborgh i Danmarck boor /
Napt har han på fötterna skoor /
Och kommer wäl i större nödh /
Så straffar Gudh oskyldigh dödh:
På Helgans holmen skal och så
Hans Son i mårgon til dödz gå /
