vetturin, som mycket välvilligt erbjöd mig plats till Florens. Jag antog genast förslaget och gjorde mig färdig till den 27, då resan var utsatt.
Mina skandinaviska vänner uttryckte förvåning öfver att jag lemnade Rom så kort före den heliga veckan, nästan alla resandes, särdeles alla engelsmäns, förtjusning, den förnämsta perlan bland deras reseminnen.
Men af dessa granna ceremonier ansåg jag mig haft nog under julens kyrkofester, och hvad musiken beträffar, är den erkänd för att vara temligen medelmåttig. Hvad som underhåller dess rykte är det afskyvärda bruket af kastrater, men dessa har jag en gång hört och är fullkomligt belåten dermed.
Kortligen: denna tid fann jag fördelaktigast att lemna Rom.
Ur dagboken.
Florens den 3 April 1852.
Jag har haft en oändligt treflig och behaglig resa.
Beqväm vagn, goda hästar, hederlig vetturin, hyggliga värdshusvärdar, som ej varit alltför tilltagsna i sina pretentioner, korta uppehåll för pass och tullvisitationer, men deremot mycket långa för beseendet af de många märkvärdiga platser, som man passerar; vidare: angenämt ressällskap, präktigt väder, gudomliga utsigter, intressanta småäfventyr, godt lynne, god helsa, »med mera sådant».
Och nu känner jag mig högst belåten att befinna mig i ett litet trefligt rum med en blomsterprydd terrass utanför fönstret och en ofantlig säng med hvita draperier, som upptaga nära hälften af kammaren.
Det är ej mer än två timmar som jag varit bosatt här och ej mera än tre timmar som jag varit i Florens.
