XVI
tilldragelser från sin gamla på sådana rika hembygd. Bland dessa valde han en, hvilken — enligt hvad mig blifvit berättadt — genom sin djupa och allvarligt genomgripande anda slog an på honom. Knappt några veckor före sin död önskade han att gifva lif åt dessa flydda bilder, och samlande dem i sin fantasi, började han diktera för modern Historien om de svarta hönsen och dikterade med en sådan feberaktig hastighet, att modern — så van att föra pennan — knappt förmådde få halfva orden öfver papperet. Men han hann icke långt, innan han afbröts . . . . af hvem känna vi. Helt nyligen har fru Carlén afslutat denna sin sons påbörjade här införda berättelse, hvilken jag ännu icke fått läsa.
Orsaken hvarföre Edvard Flygares arbeten först nu efter åtta års förlopp utgifvas är den oro och djupa mjeltsjuka, som hållit hans moder tillbaka, hvar gång hon velat genomgå och ordna den dyrbare aflidnes efterlemnade papper. Till de under hans lifstid för utgifning i större skala beräknade utländska minnena, som då skulle hafva burit titeln ”Borta är bra . . .”, sluta sig nu de inhemska bilderna, dessa sednare till en del förut synliga i en och annan julkalender.
Mycket mera vore att säga om dessa i sitt slag så märkvärdiga stycken, på många ställen vittnande icke blott om finheten af hans iakttagelseförmåga, utan ock om den barnsliga och derjemte sedliga anda, som genomgick hela hans väsende; men vi vilja icke längre uppehålla våra läsare och läsarinnor med omdömen om författaren, utan bedja dem sjelfva läsa och njuta det älskliga arf, som han lemnat åt sina vänner och hela den svenska allmänheten.
Stockholm i November 1860.
J. A. Kiellman-Göranson.
