186
— Med så giltiga ursäkter är hans otrohet mot
den tilltänkta doktorsgraden begriplig.
— Hans otrohet mot doktorsgraden . . . Fastän jag är gift, min herre, förbjuder jag ej att man säger mig oen skyldig artighet. Ni hade nu kunnat finna ett tillfälle dertill. Men jag förklarar att ni illa begagnat er af de resurser, som er stora restur bort förläna er.
— Ack, madame, felet ligger deruti att jag icke bort öfverge Frankrike.
— Bra . . . jag förlåter er också . . . . . .
Jag kom ej vidare att besöka det unga paret.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
De första junidagarne nalkas. Långt före midsommar har jag återsett Sverge. Luften i Paris är tyvärr ej den, som jag nyss inandats i Italien . . . Ack, detta sköna land har på mig gjort samma intryck som en intressant mensklig bekantskap kunnat göra. Det har omstörtat mina idéer och gifvit dem nya riktningar.
