Den här sidan har korrekturlästs
267

hushåll, särdeles då deri finnes någon sjuk, fattades, och Isander hade ej lyckats anskaffa penningar till nödiga uppköp.

— Hvar är du, min Ernst? frågade modern med svag stämma, och hennes skumma blickar sökte sonen.

— Här, mamma lilla, svarade Isander och fattade sin mors hand.

— Jag känner mig nu litet bättre. Berätta mig då hur det gått för dig.

— Såsom mamma vet, besökte jag grefve Hägerstjerna, som har jus patronatus i denna församling. Han mottog mig ganska vänligt . . .

— Ack, helt vist börjar lyckan åter le emot oss.

— Kanske, sade Isander med ett bittert leende Grefven var mycket god emot mig: han icke blott lofvade mig sitt inflytande, hvad pastoratet beträffar, utan ville äfven skaffa mig en hustru.

— Hvad vill det säga?

— Han önskar att den blifvande pastorn i L** måtte vara gift.

— Stackars Ernst, och din ännu icke jordade ungdomskärlek . . .

— På den kan jag ej tänka. Grefven erbjuder mig sin hustrus kammarjungfru mamsell Charlotte.

— Men du känner henne ju ej.

— Hvad gör det? Jag lär nog känna henne efter äktenskapet, om det skulle bli af . . . Dessutom är mitt hjerta kallt, jag kommer aldrig mera att älska någon qvinna. Om jag ej blott fruktade något annat . . .

— Hvad då?

— Åh, ingenting just bestämdt. Var glad, min mor, vi skola åter blifva lyckliga.

— Du antager då grefvens förslag?

— Hvad vill jag göra? Kan jag se min mor omkomma af brist.

— O, barn, du får ej för min skull uppoff . . .