274
gamla. Det låg ju i ert eget val om ni ville gifta er med Charlotte eller ej.
— Ni har rätt, herr grefve! Också är räkningen icke så gammal.
— Hvad menar ni då för räkning?
— Denna, sade jag och framlemnade en lapp, innehållande endast följande:
| Herr grefve Hägerstjerna . . . | Debet |
| r:dr. sk. | |
| Juli 22. För renskrifvande af en uppsats öfver etc. | 1: 24. |
| — 26. d:o d:o | 1: 36. |
| Summa | 3: 12. |
Stockholm den 30 Juli 18**
Grefven betraktade några ögonblick detta papper med tydlig förvåning. Slutligen tycktes han hafva fått en ljus idé.
— Jag förstår, sade han, hvad ni menar. Men ni har uppskattat er renskrifning alltför lågt. Se här . . .
Han räckte mig ett par sedlar å 10 riksdaler banko. Han trodde att jag var nödställd och att jag användt ett mera originelt sätt att tigga.
— Nej, herr grefve, ni blir mig ej qvitt för så godt pris.
— Hvad vill ni då? frågade han otåligt.
— Jag begär 200 r:dr b:ko för det der qvittot.
— Är ni galen?
— Nej, men jag har varit nära att bli det. Dock derom lönar ej mödan att tala . . . Har ni läst de båda insända artiklarne i Kräftan, undertecknade med signa- tyren H—a?
— Ja, sade grefven och blef mera uppmärksam.
— Och vet ni hvem som är författaren till dem?
— Nej.
