280
helt förnämt ned i den enda lediga stolen, hvilken värden lemnade för att sätta sig på kanten af sin säng.
— Välkommen! sade Sylvén och såg sig förlägen omkring i det torftiga rummet. Det syntes påtagligen att gästen icke var någon af de mera hvardagliga.
— Du undrar väl hvad som förmått mig att så här oombedd göra min första visit hemma hos dig.
— Jag kan ej neka det, bror Vadell!
— Du skall få höra. Jag kom först för att fråga om du ville gå ut och taga en sexa med mig, och för det andra . . . men det skola vi spara till efter sexan.
— När sexan således är en conditio sine qua non för att att jag skall få veta hufvudanledningen till ditt besök, måste jag naturligtvis antaga den och tacka dig.
Vår poet utbytte verkligen nattrocken mot en bonjur, fattade hatt och handskar och begaf sig under vännens ledning till Djurgården.
Sedan herrar Vadell och Sylvén kommit botten att synas på ett halft tjog små asietter och vederbörligen expedierat supen, halfvan och tersen, dertill förtärt en eller annan portion varm mat och tömt ett par halfbuteljer bayerskt öl, hvilket allt hörer till en någorlunda välbeställd sexa, lutade sig Vadell baklänges för att intaga en beqväm och för matsmältningen tjenlig position, och yttrade:
— Vi komma nu till andra anledningen för mitt besök.
Sylvén spände upp ögon och öron.
— Du måtte ha märkt att en stor förändring genomgått hela mitt väsende, fortfor Vadell.
Sylvén böjde hufvudet jakande. Han tänkte på vännens frikostighet med sexan.
— Vet du skälet?
— Nej!
— Jag är kär . . .
— Det tänkte jag var ditt vanliga tillstånd.
