306
dylikt förhållande, då man känner sig omgifven af obehag, utan att de kunna framtränga till en. Det är samma känsla som intager en, då man i en varm och treflig kammare hör regnet smattra mot fönsterrutorna och stormen hvina omkring husknutarne, då man på fasta landbacken ser hafvets böljor våldsamt vräka sig och fradgande kastas mot stranden. På samma sätt kände sig grosshandlaren under silkesnäsduken lugn och fredad mot flugorna, och hans hjerta började utvidgas af en behaglig sjelfbelåtenhet.
Så afsöndrad från verlden som han nu var, tyckte han det bäst passande tillfälle erbjuda sig att begrunda sin ställning och uppväga mot hvarandra de behag och obehag, som lifvet utlofvade honom. Att han var eller varit vid dåligt lynne, det var ett faktum; nu vore frågan att få reda på anledningen.
Grosshandlaren betraktade sig sjelf och sitt lif från alla sidor och ur alla synpunkter, han ransakade sina ekonomiska, sociala, äktenskapliga, kommunala, sanitära, politiska, slägt- och andra förhållanden, utan att finna någon grundad anledning till missnöje eller dåligt lynne.
Han var sjelf ung, frisk och rik. Han hade ärft en betydlig förmögenhet efter sin far, hvilken han efterträdt i den handelsfirma, der hans farbroder ensam skötte affärerna. När farbrodern en gång — det Gud måtte förhindra — skulle dö, så finge han ärfva honom också.
Genom sitt öppna och redbara väsende var August Marin allmänt aktad och omtyckt. Han saknade ej ett klart förstånd och kunskaper inom sitt fack; också hade han flera gånger mottagit kommunala förtroenden och varit medlem i flera kommittéer. Han kunde när som helst hoppas erhålla vasa-orden, och ville han bli riksdagsman, så . . . men han var ej ärelysten.
Han hade dessutom nog anledning att glädja sig i en liten vacker, älskvärd och trogen hustru, som skänkt honom ett par de näpnaste barn och med hvilken han nu i ett halft dussin år left i det lyckligaste äktenskap.
