Den här sidan har korrekturlästs
23

gunga i tågen, förfölja harandra med de besattaste krumsprång och täfla med hvarandra i de befängdaste upptåg.

I sydöstra ändan af trädgården ligger en liten kulle, kallad labyrinten, i medelpunkten af en liten engelsk park, der smala gångstigar slingra fram mellan täta, lummiga trädgrupper. Under det starkaste solsken är här temligen svalt, och det täta löfhvalfvet bereder en skugga, liknande den mörkaste skymning. Från foten af kullen till dess spets leder en i spiral sig krökande gångstig mellan höga och täta häckar, hvilka i allt trängre och trängre kretsar böja sig inom hvarandra, ända tilldess man oförväntadt befinner sig uppe på spetsen af en ansenlig höjd hvarifrån man har en vacker utsigt af Paris. Af sjelfva trädgården, i hvilken man befinner sig, kan man deremot ej se annat än ett böljande haf af gröna trädtoppar.

Vid foten af denna kulle reser sig den ryktbara cedern, Libanons majestätiska son, Jussieus fosterbarn, parisarnes stolthet och glädje. Detta omätliga träd, hvars grenar utsträcka sig horizontelt och betäcka marken vidtomkring med en mörk skugga, var för några år sedan af en utomordentlig höjd; men en stormil afbräckte dess topp, och det var till och med fråga om att utdömma hela trädet samt ersätta det med ett annat. Då höjde sig ett allmänt rop af ovilja mot ett sådant barbari, och den gamle fick stå qvar, för att beundras af ännu många generationer såsom ett af de skönaste monumenter inom växt-riket.

Ljuf och herrlig är den blomstrande, grönskande, doftande parken; men man kan ej hindra sig från att betänka, det Paris inom sina murar räknar hundratusen menniskor, som frysa och svälta. Helt visst skulle de vara glada att få bo i de prydliga boningar, der man har logerat alla dessa djur, hvilka lefva der i allsköns öfverflöd, lika förmögne rentierer, som dragit sig ur