Den här sidan har korrekturlästs

26


Högre upp är en cirkelformig balkong, från hvilken man har den vidsträcktaste utsigt öfver Paris och dess omgifningar. Om än åsynen af alla dessa praktfulla menniskoboningar och alla dessa storartade menniskoverk är intressant, har den dock för skönhetssinnet föga lockande. En stad af samma läge som Paris tar sig ej så bra ut i fogelperspektiv. Man ser blott en massa af tak, öfver hvilka några tornspiror resa sig och mellan hvilka några gröna fläckar framskymta.

Helt olika är det att betrakta Stockholm från Mosebacke, Genua från spetsen af Carignani-kyrkan eller Neapel från S:t Elmo. Dessa städer ligga mera spridda och man är i tillfälle att uppfatta de särskilta grupperna af byggnader och träd, hvilka dyka upp ur vattnet, som omfattar dem. Det är vattenytan, med sina solbeglänsta vågor och sina hvita segel, som skänker en dylik tafla den relief och den omvexling, som hänför och tjusar åskådaren. Ett landskap utan vattendrag skulle ej kunna ersätta det, om det än hade dubbelt så pittoreska höjder och dubbelt så leende dalar som omgifningarne kring Paris.

Första gången jag var uppe i kupolen funnos der före mig ett par herrar, af hvilka den ene var högligen förtjust af utsigten.

— Hvilken massa af hus, utropade han, och huru präktiga och välbyggda! Det är annat än i Arles . . . Och hvilka sköna fabriker . . . hvilken ståtlig rök ur de långa skorstenarna! . . .

— Der borta, sade den andre herrn, som var betydligt yngre — der borta synas Notre-Dames tvillingtorn.

— Jo-jo . . . det är allt ett par riktiga bjessar . . . Men hvar ligger Invalidkyrkan?

— Alldeles midt emot, pappa!

Det var således far och son. Fadern tycktes vara nyligen kommen från landet, troligen från Arles, och