trakten af Luxembourg och Odéon-teatern. Det är genom dessa gator som det latinska landet korresponderar med motsatta Seine-stranden; den inre rörelsen går i en riktning, som skär den förra i rät vinkel och är ungefär parallel med Seinen. Dylika kanaler för rörelsen inom det latinska landet äro Rue de l’ecole de Medecine, de l’Université med flera gator, hvilka alla äro krokiga, trånga och ständigt genomkorsade af flockar af studenter med böcker, instrumenter och portföljer under armarne. Bokmånglare, instrumentmakare och läsekabinetter upptaga större delen af de små butikerna, utan att likväl ställen saknas, der man i förbigående kan förfriska sig med en frukt, en pastej, en likör eller ett glas vin. Grisetterna och fruntimmer i allmänhet visa sig endast sällan på dessa gator, och man kan då alltid se på dem att de äro ute i något ärende, icke för att promenera.
Viker man nu in i någon af de till dessa gator hörande gränder, så slutar man sin allmänna öfversigt af Quartier Latin med det eländigaste och uslaste, som qvarteret har att bjuda på. I trakten af Sorbonne äro dessa bakgator mest karakteristiska; ingenstädes utom der får man se dem så korta och förvridna, skärande hvarandra i trubbiga eller spetsiga vinklar, mörka vid middagstiden, med husens murar lutande, smutsiga och drypande af fukt. Här ligger en mängd privata skolor, som förbereda till universiteternas examina. Förolyckade lärde fylla väggarne med affischer, i hvilka de lofva att på 25 timmar inprägla de för baccalaureatet nödvändiga kunskaperna — allt för en måttlig summa. »Lycklig utgång garanteras och sista fjerdedelen af honorariet erlägges först efter examen.»
